Det känns nästan lite så. Sista natten med gänget. Vi har haft en otroligt mysig jul med mycket skratt, men även gråt. Har ett litet sting i magen när jag måste åka hemifrån, till mitt "hem". Känns alltid som att det kan vara sista gången man ses. Vet inte varför men jag känner så med allt nu för tiden. Gråter för minsta lilla. Och vill knappt släppa iväg karln på affärn utan att känna att jag kanske aldrig mer få se han. Separationskänslor big time, varför?!

Nåja nu är det vardag. Nu kör vi igen!